Har kristendomen gjort världen bättre?

Kristendomen beskylls ofta numera, av ateister och andra, för att ha gjort världen sämre. De flesta krig, förföljelser och oförrätter förklaras beror på religionens negativa inverkan, och av någon anledning är kristendomen ofta den religion som kritiseras hårdast. Själv anser jag att dessa beskyllningar är felaktiga och överdrivna. Jag, och många kristna med mig, anser att kristna på många sätt gjort gott i världen. Debatten om detta är omfattande, och det finns många argument att ta till för båda sidor: Korstågen, inkvisitionen, motståndet mot slaveriet, Martin Luther King etc, etc.

Men låt oss inte ta upp den debatten här. För hur mycket man än debatterar frågan, så är det svårt att se vad man kommer att uppnå. I ena stunden ligger ateisterna på plus, i nästa stund de kristna - och på så sätt debatterar man för att få ett övertag över sin motståndare. Det är i och för sig intressant att söka sanningen - men vad är målet? Att svara på frågan om kristendomen gjort världen bättre?

Det är fel fråga!

Frågan bygger på ett stort missförstånd om vad kristen tro egentligen handlar om. Låt mig illustrera med en diskussion jag nyligen hade med en mig närstående person. Intet ont anande sade jag något om det hopp och löfte som kommit genom Kristus. Jag minns inte exakt vad det var, men det handlade om att Jesu död och uppståndelse ger glädje och hopp för människan. Den mig närstående personen, som faktiskt tror på att Jesus levt, dött och uppstått, sa då:

"Men det har ju inte blivit bättre!"

Hon menade att trots att Jesus dog och uppstod för 2000 år sedan, så har det inte på något övergripande sätt förändrat världen till det bättre. Fortfarande finns lidande och ondska utan slut, och människan blir inte bättre.

Som kristen är det svårt att få utrymme för att prata om Jesus, och därför är det svårt att brista ut i förklaringar utan att möta irritation och ovilja att lyssna. Jag valde därför att inte gå vidare i diskussionen vid det tillfället, utan att spara det till ett senare tillfälle. Eftersom kommentaren trots allt fick mig att tänka till om hur den skulle bemötas, så har jag valt att skriva om den här.

Kommentaren bygger på ett stort missförstånd: Tron att Jesu död och uppståndelse kommer att förändra vår värld nämnvärt. Javisst, kristna organisationer gör mycket gott, och vissa kristna lever också som staden på berget, ett bevis på Guds godhet. Men jag syftar på en genomgripande förändring. Kristendomen är trots allt en religion som gör anspråk på att frälsa, dvs. rädda, människorna. Men inget tycks ju ha hänt. Många får det bättre materiellt, men världen är till stora delar densamma.

Men Gud har inte lovat att rädda vår värld. Han har lovat att förinta den!

Ja, det står ganska tydligt i Bibeln: Världen ska gå under. Och eftersom Gud har all makt så är det förstås han som i slutändan låter världen gå under. Det står inte heller i Bibeln att saker och ting ständigt ska bli bättre, som många materialister idag tror. Nej, det står att tillståndet i världen kommer att bli allt sämre, åtminstone andligen, innan vår värld till sist krossas. Det är alltså fel att tvivla på Jesus för att världen inte blir bättre. Det har han aldrig lovat. Tvärtom!

Har Jesus då lovat att åtminstone de som följer honom ska få det bättre? Nej, inte det heller. Han har sagt att om vi följer honom ska vi få lida för det:

"Den som inte tar sitt kors och följer efter mig är inte värd att tillhöra mig.

Den som finner sitt liv skall mista det, och den som mister sitt liv för min skull, han skall finna det." (Matt. 10:38-39)

Istället för att rädda världen har Jesus kallat sina lärjungar ut ur världen.

"Om ni tillhörde världen skulle världen älska er som sina egna. Men nu tillhör ni inte världen, utan jag har kallat er ut ur världen, och därför hatar världen er. Kom ihåg vad jag har sagt er: tjänaren är inte förmer än sin herre. Har de förföljt mig kommer de också att förfölja er" (Joh. 15:19-20).

Gud har aldrig lovat att vi ska få det bra om vi dyrkar honom - ungefär som man i forna tider offrade till avgudar för att få fördelar och en bättre skörd (till detta räknas förstås inte judarnas offer som var en viktig del av Guds plan). Gud byteshandlar inte med oss.

Den stora poängen med kristendomen är att Gud erbjuder sig att rädda alla människor som han kallar och som vill bli räddade, från det onda. För de kristna som lever när världen till slut går under innebär det att de kommer att få lida, men att Gud kommer att plocka ut dem ur världen innan den förintas, så att de kan vara med honom.

För oss alla som troligen är döda sedan länge på den yttersta dagen kommer Jesus att väcka oss från de döda, och vi kommer att få leva med honom för evigt, i en ny och perfekt värld.

"Ty detta är min faders vilja: att alla som ser Sonen och tror på honom skall ha evigt liv. Och jag skall låta dem uppstå på den sista dagen." (Joh. 6:40)

Här har vi alltså det stora problemet. Jesus har offrat sitt liv och sitt blod för människorna och köpt dem fria från sina synder. Men människorna, inte ens de som förstår Jesu offer, förstår helt vad offret syftar till. De hoppas på en bättre värld. Men hur skulle det gå till? Tyvärr är det väl så att kyrkor och samfund alltför lite talar om vad offret innebär. Man kan gå i en vanlig svensk kyrka många gånger utan att ens få höra något om vad frälsningen innebär - man talar om en mystisk känsla av Gud, att vi träffas på kyrkkaffe, att vi samtalar och hjälper varandra och ger till behövande. Ja, det är trevligt och bra, men varför berättar man inte mer om frälsningen för människorna?

Det Jesu död och uppståndelse betyder för dig är alltså följande: Du är i Guds ögon en usel och syndig människa som inte når upp till Guds perfekta standard, och därför aldrig kan närma dig hans ansikte. Men när Jesus tog på sig dina synder på korset och betalade priset för dig, så kan du få komma till Gud igen. Det enda du behöver göra är att tacka ja till erbjudandet - att uppriktigt, i ditt hjärta, tacka ja. När du sedan dör behöver du inte vara rädd. Det blir bara som en lång sömn. Det kanske kommer att kännas som när man sövs ner med narkos inför en operation. Man ligger där på operationsbordet, och i nästa ögonblick vaknar man på uppvakningsavdelningen. Kanske blir det precis så. Du dör, och i nästa ögonblick blir du uppväckt av Jesus. Jesus tar emot dig och du får leva lycklig hos honom i evighet.

Däri ligger löftet. Det är det allt handlar om. Genom att tro på Jesus besegrar du döden, precis som han gjorde. Du vaknar upp till en perfekt tillvaro som får dina år här på jorden att verka som en fjärran skuggvärld. Du får vara med Gud, precis som de första människorna var. Du kanske får gå med Jesus, som hans lärjungar fick i Galiléen - sitta med honom, lyssna på honom och äta med honom.

För att sammanfatta: Kristendomen lovar inte att den ska göra världen god. Kristendomen lovar att vi som tar emot Jesus uppstår efter döden till ett evigt liv med Gud.

Många människor tycker troligen inte att det här låter så lockande, antagligen för att de blivit så påverkade av världen de lever i, andra människor, kultur och media. Det goda framställs ofta som tråkigt och ointressant. Skurkar är roligare än hjältar. Det här är en populärkulturell inställning som inte tar i beaktande hur fruktansvärd onskan egentligen är. När människor förintades i Auschwitz, då såg vi ondskan. När pedofiler kidnappar barn för att tillfredsställa sina sexuella lustar med dem, och sedan låter barnen svälta ihjäl i källaren, då ser vi ondskan. Tänk på det innan du önskar dig att få komma till helvetet, för att det verkar roligare där.

Någon säger att de inte orkar leva för evigt, de skulle bli utleda på det. Men vad är det de är utleda på? Är det underbara stunder med familjen de vill slippa? Är det vackra kärleksstunder eller läckra måltider? Är det fantastiska naturscenerier eller stunder av euforisk lycka som de inte vill ha mer av? Nej, jag tror det är tristess, stress, sorg, lidande och död som de är trötta på. Och sådant finns inte i det rike Gud ska upprätta i framtiden:

"Se, Guds tält står bland människorna, och han skall bo ibland dem, och de skall vara hans folk, och Gud själv skall vara hos dem, och han skall torka alla tårar från deras ögon. Döden skall inte finnas mer, och ingen sorg och ingen klagan och ingen smärta skall finnas mer. Ty det som en gång var är borta." (Upp. 21:3-4)

I Guds rike finns ingen tristess, sorg eller död och inget lidande. Allt är gott. Varför skulle vi inte vilja leva i en sådan värld, förutsatt att vi har meningsfull sysselsättning, spännande utmaningar, ovillkorlig kärlek och perfekt hälsa varje dag? Vem vill lämna livet när det är perfekt? Jag tror vi oftast är trötta på livet när det är jobbigt och vi känner oss slitna och skröpliga.

Ingela Agardh, som blivit frälst av Jesus, sa nyligen i en intervju i Aftonbladet (ej tillgänglig gratis) något i still med att hon inte härdar ut ett evigt liv i ett paradis, utan att hon vill bli en droppe av medvetande, eller så. Med all respekt för Ingela och hennes tro så undrar jag om vi människor skulle trivas som en droppe medvetande i oändligheten. Vad är det egentligen? Skulle inte det vara oändligt tråkigt och outhärdligt?

Vad är det man föreställer sig? Är det ett slags drömtillstånd av evig lycka? Men en dröm är ju inte verklig - hur kan vi må bra av något sådant?

För judarna var det ända från början klart att människan var kropp och ande, och inte en själ som bor i en kropp. Kroppen och anden är ett, vi är inget utan vår kropp.

Exakt hur vårt eviga liv med Gud kommer att se ut, det vet vi inte. Bibeln säger tydligt att vi inte kan veta exakt hur vår kropp ter sig efter uppståndelsen. Det jag skrivit ovan ska alltså ses som approximationer och spekulationer, men dessa spekulationer är grundade i Guds ord, dvs. Bibeln. Jag anser att jag har goda grunder för vad jag skriver.

Men oavsett hur det förhåller sig med den saken, så är en sak klar: Jesu död på korset syftar inte till att göra vår värld god, utan till att den som tror på Jesus ska få evigt liv med honom.