Jag läser i Dagen att ärkebiskopen Anders Wejryd engagerar sig för rättvisemärkta fotbollar. Med anledning av det tänker jag försöka mig på något mycket svårt: att kritisera honom för detta. Att det är så svårt kan beskrivas med två ord: politisk korrekthet.
Själva begreppet politiskt korrekt innebär att man ger luft åt åsikter som för tillfället är de av etablissemanget påbjudna åsikterna. Poängen med politisk korrekthet är att man genom att framföra politiskt korrekta åsikter äras av människorna. En annan poäng är att ingen vågar säga emot, utan risk att stämplas av etablissemanget som ond eller mindre vetande.
Svenska kyrkan verkar i mina ögon vara en av de mest politiskt korrekta organisationerna i Sverige. Man vågar aldrig framföra en åsikt som utmanar gängse föreställningar i samhället. Och man vågar aldrig tala om Jesus, i alla fall inte utan att mumla i skägget. Men Jesus var inte politiskt korrekt - det mesta han sa utmanade etablissemangets konventioner.
Detta är den första punkten i min kritik: Om Anders Wejryd var känd som den som stod på barrikaderna för Jesus, den som hävdade att det människorna främst behöver är Jesus, då kunde hans inlägg om rättvisa fotbollar vara värt respekt. För hans syfte med fotbollarna är ju gott: att hjälpa barn i Pakistan från tvångsarbete. Ett sådant engagemang är i linje med vad Jesus predikade - att hjälpa samhällets minsta.
Den enda gången jag kan minnas att jag tidigare hört om Anders Wejryd är när han protesterade mot svenska regeringens klimatmål och hävdade att Sverige måste gå längre. Alltså ännu ett av de mest politiskt korrekta inlägg någon kan göra i dagens debatt. Det är tydligt att Anders Wejryd genom dessa utspel vill profilera Svenska kyrkan som en organisation som engagerar sig för de svaga och för miljön. Min fråga blir då:
Vad ska vi ha Svenska kyrkan till?
Vad är det för skillnad mellan Svenska kyrkan och vilket politiskt parti som helst? Anders Wejryd och hans styrgrupp räknar säkert med att utspel av den här typen ska locka folk i drivor till Svenska kyrkan. Jag tror inte det. Om jag vill rädda världen genom politiskt engagemang är det väl mest naturligt att gå med i ett politiskt parti eller en ideell organisation?
Svenska kyrkan vågar aldrig tala om Jesus, därför att man är rädd att det ska ge dålig publicitet. Däremot talar man om det som för stunden är populärt. Men gör man det av äkta engagemang eller för att söka uppskattning från människorna?
Den andra punkten i min kritik är att kyrkan riskerar att hamna fel när den tar ställning i politiska frågor. I Bibeln står kyrkan alltid stark, men när den ger sig utanför Bibelns område bör den vara försiktig. Risken är helt enkelt att man engagerar sig för fel saker. Är det t.ex. säkert att man förbättrar situationen för barn i Pakistan genom att köpa rättvisemärkta fotbollar? Här finns en röst som hävdar motsatsen.
Jesus förändras aldrig, men de politiska sanningarna växlar. Igår var etanolbilar det enda rätta; idag börjar etanolen som drivmedel redan kritiseras. Imorgon kanske etanolen är ute, eller också tas den till nåder igen. Vem vet?
Svenska kyrkan måste inse att varken FN:s klimatpanel eller kravmärkt-organisationer sitter inne med den absoluta sanningen.
Det gör däremot Jesus. Därför är det viktigaste att söka Jesus. Vi kan sedan be Jesus att hjälpa oss att engagera oss för rätt saker. Kanske har Anders Wejryd gjort just det, och tycker att Jesus sagt till honom att engagera sig för klimatet och rättvisemärkta fotbollar. Det kanske Jesus har gjort.
Konstigt bara att Jesus inte samtidigt bad Anders Wejryd berätta för människorna att de kan få syndernas förlåtelse och ett evigt liv. Eller har Wejryd bara glömt att nämna det?
0 kommentarer:
Skicka en kommentar