Att offra sina barn - en styggelse i Guds ögon

Jag kunde inte sluta fundera sedan jag skrivit mitt förra inlägg. Jag har en distinkt känsla av att det är onda krafter som verkar genom aborter i vår kultur. Det finns någon slags underliggande önskan att främja aborter som är så svårbegriplig. Jag kan inte förstå vad det är för krafter som verkar här. Vad är det som gör engagemanget för aborter så stark? Varför säger man inte bara: "Vi tror att det är bättre att kvinnor har tillgång till fri abort än att det sker illegalt. Men varje abort är tragisk och vi måste göra allt för att begränsa dem och stödja de kvinnor som kan föda sina barn". Nej, istället ropar man slagord och verkar vilja göra allt för att tala om att aborter är helt i sin ordning. Det är inte ens kontroversiellt, säger man. Kvinnans rätt till abort är självklar, och fostret är ingen människa, utan en cellklump som ska avlägsnas. Konstigt då att man samtidigt säger att beslutet om abort är oerhört svårt för kvinnan. Det går inte ihop.

Försöken att förklara bort aborten med att det inte är en människa man dödar tror jag helt enkelt hänger samman med människors önskan att leva utan Gud och vara sin egen herre. Att kunna leva ut sin sexualitet utan konsekvenser är viktigt för människor som dyrkar sig själva. Ja, det är ju inte så att jag eller andra kristna är bättre. Vi brottas också med vår sexuella omoral, åtminstone inom oss. Skillnaden är att vi plågas av de konsekvenser våra överträdelser får. Det är dessa konsekvenser abortförespråkarna vill avlägsna med en enkel skrapning.

Men jag tror att det finns mer. Och plötsligt slog det mig. Kanske är detta en parallell med händelser som beskrivs i Bibeln. Jag har inte gjort något studium av detta, men det var väl så att Israels grannfolk på gammaltestamentlig tid ägnade sig åt att offra sina barn till gudarna. För Herren var detta en styggelse och han varnade bestämt israeliterna för sådana sedvänjor. Kanske var orsaken till att Han lät israeliterna överta Kanaans land just att kananéerna offrade sina barn. Det ligger nära till hands att Satan verkade i dessa seder, och att Gud till varje pris ville hindra sådana hos Israels folk.

Liksom Israels grannfolk offrade sina barn till sina gudar, så offrar vi idag våra barn på våra humanistiska gudars altare. Och våra humanistiska gudar är ju vi själva - vårt självförverkligande, vår sexualitet, vår frihet utan ansvar och vår njutning.

Om man ser den bibliska parallellen så förstår man kanske bättre hur stark denna kraft är, och har varit genom årtusendena. Och man ser nog tydligare vem som står bakom detta.

Det är en ond makt, och jag tror jag vet vilken.