Att offra sina barn - en styggelse i Guds ögon

Jag kunde inte sluta fundera sedan jag skrivit mitt förra inlägg. Jag har en distinkt känsla av att det är onda krafter som verkar genom aborter i vår kultur. Det finns någon slags underliggande önskan att främja aborter som är så svårbegriplig. Jag kan inte förstå vad det är för krafter som verkar här. Vad är det som gör engagemanget för aborter så stark? Varför säger man inte bara: "Vi tror att det är bättre att kvinnor har tillgång till fri abort än att det sker illegalt. Men varje abort är tragisk och vi måste göra allt för att begränsa dem och stödja de kvinnor som kan föda sina barn". Nej, istället ropar man slagord och verkar vilja göra allt för att tala om att aborter är helt i sin ordning. Det är inte ens kontroversiellt, säger man. Kvinnans rätt till abort är självklar, och fostret är ingen människa, utan en cellklump som ska avlägsnas. Konstigt då att man samtidigt säger att beslutet om abort är oerhört svårt för kvinnan. Det går inte ihop.

Försöken att förklara bort aborten med att det inte är en människa man dödar tror jag helt enkelt hänger samman med människors önskan att leva utan Gud och vara sin egen herre. Att kunna leva ut sin sexualitet utan konsekvenser är viktigt för människor som dyrkar sig själva. Ja, det är ju inte så att jag eller andra kristna är bättre. Vi brottas också med vår sexuella omoral, åtminstone inom oss. Skillnaden är att vi plågas av de konsekvenser våra överträdelser får. Det är dessa konsekvenser abortförespråkarna vill avlägsna med en enkel skrapning.

Men jag tror att det finns mer. Och plötsligt slog det mig. Kanske är detta en parallell med händelser som beskrivs i Bibeln. Jag har inte gjort något studium av detta, men det var väl så att Israels grannfolk på gammaltestamentlig tid ägnade sig åt att offra sina barn till gudarna. För Herren var detta en styggelse och han varnade bestämt israeliterna för sådana sedvänjor. Kanske var orsaken till att Han lät israeliterna överta Kanaans land just att kananéerna offrade sina barn. Det ligger nära till hands att Satan verkade i dessa seder, och att Gud till varje pris ville hindra sådana hos Israels folk.

Liksom Israels grannfolk offrade sina barn till sina gudar, så offrar vi idag våra barn på våra humanistiska gudars altare. Och våra humanistiska gudar är ju vi själva - vårt självförverkligande, vår sexualitet, vår frihet utan ansvar och vår njutning.

Om man ser den bibliska parallellen så förstår man kanske bättre hur stark denna kraft är, och har varit genom årtusendena. Och man ser nog tydligare vem som står bakom detta.

Det är en ond makt, och jag tror jag vet vilken.

Att döda barn viktigast av allt

Vad är det egentligen i den moderna sekulära och humanistiska kulturen som gör det till en sådan hjärtefråga att se till att kvinnor aborterar sina foster, dvs. dödar sina ofödda barn? Det viktiga är kvinnans rätt att själv välja säger man. Men man går längre än så. Den republikanska vicepresidentkandidaten Sarah Palin kritiseras nu för att hon valt att inte göra abort! Genom sitt beslut riskerar hon att påverka andra kvinnor att inte abortera sina foster med Downs syndrom. Det är tydligen ett allvarligt bakslag för dessa läkare om en enda kvinna skulle påverkas till ett beslut att behålla sitt barn, och detta särskilt om barnet har Downs syndrom, för sådana utvecklingsstyrda barn förstör våra liv och äktenskap. En sådan människosyn har mer att göra med Tredje Riket än med Kanada, där läkarer som uttalar sig bor. Jag häpnar över att inga fler än familjer med barn som har Downs syndrom går i taket över en sån avskyvärd attityd.

Nyligen såg vi hur svenska politiker såg det som en hjärtefråga att se till att utländska kvinnor kan komma till Sverige och göra abort, och helst utan kostnad. Risken att kvinnor som inte vill föder sina barn är tydligen alltför skrämmande för att man ska kunna leva med den? Nej, det är för att undvika att dessa kvinnor skadas genom illegala aborter, säger någon. Ja, jag förstår den synpunkten, men varför öppnar i så fall inte Sverige sin sjukvård kostnadsfritt för alla människor i hela världen med svåra sjukdomar? Det borde väl vara minst lika behjärtansvärt som att hjälpa kvinnor döda sina ofödda barn? Vissa av dessa kvinnor kanske har starka skäl, t.ex. att graviditeten hotar deras liv eller att de blivit våldtagna, men den andelen måste vara liten. De flesta gör det säkert av bekvämlighet, precis som de svenska kvinnor som gjorde abortresor till Polen på den tiden då abort var förbjudet i Sverige, men tillåtet i kommunistiska Polen.

Numera är rollerna ombytta. Kristendomen har lämnat maktens tinnar i Sverige. Humanismen har gjort sitt intåg. Därmed är det inte bara tillåtet utan också önskvärt att kvinnor gör abort. I Polen har kristendomen återkommit och därmed respekten för livet. Man kan tycka vad man vill om en katolsk lagstiftning, men den är ändå ett utryck för synen att livet är heligt, därför att Gud skapat människan - och Gud har skapat även barn med Downs syndrom, de barn som kanadensiska läkare vill kasta på sophögen.

Jag tror att det handlar om något mer än kvinnors valfrihet. Det handlar om humanismens grund: att människan ensam har makt över skapelsen. Om ingen Gud finns har människan oinskränkt makt, och ett sätt att manifestera den makten är att ta liv. Vi är bara ansvariga inför oss själva. Vår drömbild, från tidningar och andra medier, om vackra och sexiga föräldrar med framgångsrik karriär som tar chansen till hett sex på köksbordet när barnen somnat går liksom inte ihop med Downs syndrom. Dessa stackars utvecklingsstörda barn gör att vi inte orkar med sexet på köksbordet, och bilden från kvällstidningens löpsedel krackelerar och faller till golvet.

Men den bilden är ju ändå falsk, vilket de flesta småbarnsföräldrar vet, men inte vågar säga, eftersom de vill värna bilden av sin egen framgång. Den är ren fåfänglighet - ett jagande efter vind. Att uppfostra barn är tungt och slitsamt, ju fler desto tyngre. Extra tungt blir det om ett barn har Downs syndrom - men det handlar ju om ett mänskligt liv. Ska vi offra allt för vår egoism? Abortera obekväma barn! In med gamlingar på hemmet! Allt för att vi ska kunna förverkliga oss själva! Tills vi en dag sitter där och själva inte är värda något, därför att vi inte är unga, vackra och framgångsrika längre. Vem bryr sig om oss då? Jo, det gör Gud, för han brydde sig hela tiden. Vi ville bara inte se det.

Etablissemanget hatar Gud och stödjer en ideologi som hatar Gud. Därför är det så viktigt att abortsiffrorna hålls uppe. Nej, säger någon, en abort är det svåraste beslut en kvinna kan fatta. Om det är ett så svårt beslut att fatta, varför är då rätten till abort så självklar? Om det inte finns något moraliskt dilemma, om barnet inte är ett barn utan en cellklump, då borde väl beslutet vara lätt att fatta? Gör som du vill. Avlägsna cellklumpen och gå vidare. Varför är det då så svårt att fatta beslutet? Jo, för att alla vet innerst inne att det är ett människoliv det handlar om. Kvinnorna som fattar besluten, om det är av andra själ än att deras liv är hotat, är lurade och bedragna av etablissemanget, som förföriskt står där och ropar: "Pro-choice, pro-choice. Fritt val! Frigörelse! Gör som du vill!"

Det är ondska det handlar om. Oftast inte ondska från de bedragna kvinnorna, utan ondska från kören som står där och hetsar till mord. Det är dessa människor som borde ha bråttom att omvända sig till Jesus, för om de inte gör det vore det bättre att de fick en kvarnsten om halsen och kastades i havet. Så säger Bibeln.

Jag anser inte att abort ska förbjudas. Jag anser inte att vi kristna har som uppgift att stifta lagar som tvingar andra att följa den moral vi anser är rätt. Vår uppgift är att sprida evangeliet om Jesus Kristus, så att människor kan bli påverkade av Honom att göra det som är rätt. Så låt aborten vara fri och låt kvinnor välja. Men då måste vi också kritisera den ondska som driver fram och propagerar för aborter. Och vi måste också få säga sanningen, att abort är mord på ofödda barn. Även om dagens humanistiska lagstiftning säger att det är ett avlägsnande av en cellklump.

Men när kvinnor kritiseras för att de inte gör abort, och därmed påverkar andra kvinnor att avstå; när de kritiseras för att deras val att föda ett barn riskerar att påverka andra kvinnor att föda sina barn, då är tiden ur led så mycket, och ondskan så stark på jorden, att vi måste reagera och ropa:

"Fader förlåt dem, för de vet inte vad de gör!"

och

"Hur länge ska du dröja, Herre, innan du skipar din rättvisa?"