Klimatet - den nya religionen

Jag tänker nu skriva om klimatfrågan. Normalt försöker jag undvika att skriva om politiska känsliga frågor på den här bloggen. Jag vill skriva först och främst om evangelium, och jag vill inte distansera mig från läsare som inte delar mina åsikter om till exempel den ekonomiska politiken eller någon konflikt i världen. Det är naturligtvis en målsättning som är dömd att misslyckas eftersom en exakt gräns mellan religion och politik är omöjlig att dra. Och jag har redan tidigare i mina inlägg tagit upp frågor som är tydligt politiska, helt enkelt för att jag anser att de också har en direkt relation med det kristna budskapet.

Orsaken till att jag skriver om klimatfrågan är att jag anser att den är tydligt religiös. Budskapet om klimatförändringarna är mer ett religiöst budskap än ett vetenskapligt. Och eftersom klimatfrågan inte i första hand är vetenskap utan falsk religion, så drar den människors uppmärksamhet bort från Guds ord.

1. Budskapets karaktär. Budskapet om klimatförändringarna är en domedagsprofetia med religiösa övertoner. Vi människor har genom vårt lättsinne förbrutit oss mot en gud kallad Klimatet. Nu vredgas guden och kommer att straffa människorna för våra överträdelser genom översvämningar, torka och andra katstrofer. Men, det finns ännu tid att omvända sig. Om människan gör bot och bättring kan domen undvikas. Boten görs genom olika former av askes. Vi ska sluta upp med våra lättsinniga njutningar och tukta oss själva genom att inte åka bil, inte resa på semester, konsumera så lite som möjligt och så vidare. Detta budskap liknar många mänskliga religioner. Det framstår som tydligt för mig att det här inte handlar bara om att leva så miljövänligt som möjligt, t.ex. genom rening av utsläpp och bättre bilar. Nej, det ska svida om det ska ge bot. Elförbrukningen ska inte bara bli effektivare. Den ska minska. De ideologiska och religiösa övertonerna är tydliga. Människor har i alla tider försökt blidka gudarna.

2. Kravet på lydnad. Budskapet om klimatet måste man tro på. Den som infrågasätter det klassas genast som en heretiker som går det ondas ärenden. Det onda är här inte djävulen utan oljebolagen eller storföretagen. Alternativt är man mindre vetande. Upprördheten vet inga gränser när någon infrågasätter. Alla politiker och företagsledare som vill vinna folkets gillande måste numera poängtera klimatfrågan.

3. Bristen på trovärdighet. Meteorologer kan inte förutspå vädret med någon säkerhet mer än fem dagar framåt, och då misstar man sig ändå ofta. Ändå ska vi utan vidare acceptera att temperaturen om 50 eller 100 år går att förutsäga. Forskare kan säkert prata sig varma för varför deras slutsatser är riktiga, men sunda förnuftet säger oss att det inte går. Den som inte håller med mig anser jag ha en enorm övertro på vetenskapen. Kan forskarna förutse framtiden i den här skalan? När skedde det senast? Hela jorden är ju ett enormt komplicerat system med kontinenter, hav, atmosfär och så vidare. Mängden variabler måste vara hisnande. Låt oss jämföra med ett annat komplicerat system - ekonomin. Trots avancerad matematik och stor datorkraft kan ekonomer i stort sett aldrig göra några korrekta förutsägelser om stora förändringar i ekonomin. Annars skulle väl finanskrisen förutsetts? Och orsaken till att ekonomin är så svår att förutse är helt enkelt att det finns för många variabler. Varje människas beteende påverkar, från inköpsbeslut i butiken till beslut om att starta krig. Och miljön innehåller också den en ofattbar mängd variabler. Vem kan beskriva allt som händer i jordens atmosfären just nu?

Tror vi verkligen att det är så enkelt för vetenskapsmännen att avgöra exakt vad som händer om till exempel koldioxidhalten i atmosfären ökar med en viss mängd? Jag tror det inte. För att vara säker måste man utföra försök, och ingen vetenskapsman eller -kvinna kan utföra fullskaliga försök med Jorden. Visst har man simuleringsmodeller, men sådana bygger alltid på en mängd antaganden, som är osäkra.

Dessutom är klimatreligionen tveksam som vetenskap, därför att det är en gummiteori. Alla resultat passar nämligen in i den. Åtminstone i samhällsdebatten i gemen. I början kallades fenomenet på engelska global warming, global uppvärming. Men sedan har man blivit alltmer osäker på om det verkligen blir varmare, och då har man bytt till climate change, klimatförändringar. I detta begrepp passar allt som händer kring oss. Blir det varmare, kallare, blåsigare, torrare eller våtare så beror det på klimatförändringarna. I vanligt folks ögon, och säkerligen många politikers, så är orkaner, milda vintrar, heta somrar och säkert även kalla vintrar ett resultat av klimatförändringarna, trots att inte ens vetenskapsmän skulle påstå att det finns några bevis för sådana samband.

Klimatreligionen är alltså till stora delar en pseudovetenskap. Jag undantar här förstås seriösa vetenskapsmän som gör klart avgränsade studier på enskilda fenomen och drar vetenskapliga slutsatser. Men sådan forskning kan aldrig dra slutsatser om hela jordens klimat, det säger sig självt. Så fort man kommer upp på global nivå är det pseudovetenskap. Allt dåligt som händer beror på klimatförändringar.

Och hur mycket har egentligen klimatet förändrat sig. Ofta läser man i tidningen om de alarmerande klimatförändringarna som pågår. Men vad är det som pågår? Hur mycket har temperaturen stigit? Är det inte någon grad sen 70-talet, eller så? Vad bevisar det? Och ibland låter det som om hela öriken redan håller på att sjunka i havet. Finns det några belägg för det? Betyder verkligen avsmältning av polarisar att havet stiger? Har det testats någon gång? Skulle inte tro det.

* * *

Tyvärr har Svenska kyrkan, kanske inte så förvånande, antagit klimatreligionen som ett av sina viktigaste budskap. Svenska kyrkan vill ju gärna ge sken av att de vågar protestera och stå upp för de svaga, men i själva verkat är de bara oerhört snabba att anamma det som är gångbart i samhällsdebatten. Om Svenska kyrkan sällan talar om Jesus (många individuella undantag finns förstås - varmt kristna präster) så talar man desto mer om klimatet, som man verkar tycka är viktigare. Vår ärkebiskop ägnar mer tid och kraft åt att ordna klimatkonferenser än åt att tala om Jesus.

Är det då fel att värna om Guds skapelse? Är vi inte som kristna förpliktade att göra just det? Jo, det kan nog vara riktigt, i viss mån. Men jag anser att engagemanget måste komma ur tron på Jesus Kristus. Genom att först ta emot Jesus får vi inspiration och kraft att göra hans verk. Och då kan detta verk kanske vara att rädda klimatet. Om vi tror att det verkligen är i fara. Ett uppriktigt engagemang för klimatet behöver naturligtvis inte vara fel - även om jag tror att vi om femtio år kommer att kunna titta tillbaka och se att engagemanget var missriktat och att krafterna kunde ha använts på bättre sätt.

Felet jag anser att Svenska kyrkan gör är alltså inte i första hand att den engagerar sig för klimatet. Felet är att kyrkan inte i första hand predikar evangelium. Istället liknar man mer en politisk organisation som engagerar människor i de dagspolitiska frågorna. Och varför behöver vi en sån organisation? Vi har ju redan politiska partier och miljörörelser. I sin iver att följa strömmen i de politiska frågorna försummar kyrkan evangelium. Men dessutom tror jag att man ödslar all sin energi i onödan. Det finns inget allvarligt klimathot. Och om hotet vore så allvarligt som påstås, då kan vi ändå inte möta det med några realistiska medel. Och även om mycket av analyserna är riktiga tror jag att konsekvenserna är kraftigt överdrivna.

När Svenska kyrkan ordnar klimatkonferens i Uppsala i slutet av 2008, då samlar man världens religioner, undertecknar ett fördrag och välsignar det enligt alla dessa religioner. Sen för man in en modell av jorden som deltagarna reser sig i vördnad inför (Dagen, 2/12 2008).

Att låta alla religioner välsigna dokumentet är kanske politiskt trevligt och tolerant, men i praktiken likställer man här alla religioner, vilket är detsamma som att säga att de alla är falska.

När man sedan reser sig i vördnad för ett beläte som föreställer jorden, då är man farligt nära avgudadyrkan, tycker jag.

De bytte ut Guds sanning mot lögnen; de dyrkade och tjänade det skapade i stället för skaparen, som är välsignad i evighet, amen. (Rom. 1:25)

Allt detta stärker bara ytterligare min övertygelse att klimatläran är en religion. Jag tror inte alls att översvämningar och katastrofer hotar. En sund omställning till bättre energikällor och renare teknik räcker. Vågor som slår in över New York hör hemma i Hollywoods värld.

Till sist: Har jag nu inte diskrediterat min egen tro, nu när jag deklarerat att klimatläran är en religion? Har inte min tro samma brister som jag tillskriver religion ovan. Nej, och det av följande skäl:

1. Budskapets karaktär. Det bibliska budskapet handlar inte om att genom gärningar få förlåtelse från Gud. Det handlar om att få förlåtelse genom Kristi blod. Förlåtelsen är gratis. Gärningarna kommer som en följd av förlåtelsen. Här skiljer sig kristendomen från de flesta religioner skapade av människan.

2. Kravet på lydnad. Kristna företrädare har under tidernas lopp tyvärr tvingat sitt budskap på människor, men det är inte en biblisk inställning. Enligt Bibeln är människan fri att själv välja - Gud tvingar ingen, men han vill rädda alla som ber honom.

3. Bristen på trovärdighet. Kristendom bygger på Bibeln. Bibeln är det mest trovärdiga antika dokument vi besitter. Det finns ändlösa rader av argument för att Bibeln är historisk och trovärdig. Detaljer om detta kan jag inte gå in på här. Det finns hundratals hyllmeter skrivna om saken.

Låt alltså inte tron på Klimatet ersätta eller grumla tron på Jesus. Guds ord i Bibeln ändras inte. Budskapet om klimatförändringar förändras dagligen och kan visa sig vara felaktigt. Sök därför Jesus först. Om sen Jesus gör att du vill rädda klimatet - gör då det. Jag tror inte det behövs, men jag kan förstås ha fel. Liksom du.