Frågan om tro kontra gärningar kommer ofta upp, även i diskussioner bland evangelikala kristna. Det kan vara svårt att navigera rätt ibland för en kristen: Är jag verkligen frälst av nåd enbart genom tro? Hur kan Gud i så fall acceptera att jag fortfarande är syndare? Å ena sidan dyker så kallade nådesförkunnare upp och säger att lagen är död. Förhoppningsvis inser jag att detta inte innebär att jag kan synda fritt mot Gud, utan att det bara är en bekräftelse på att jag inte av egen kraft kan få frälsning. Men lyckas jag finna trygghet i nåden så dyker gärna någon upp från ett samfund som betonar vissa frågor och hävdar att vissa saker måste vi göra för att behaga Gud - kanske något bud ur Gamla Testamentet, som att helga sabbaten? Och plötsligt befinner vi oss i den debatt där Paulus med ursinne slog ned på det lagiska budskapet.
Själv tycker jag att det delikata sambandet mellan tro och gärningar inte är så svårt att förstå, även om man ibland kan uppleva en känslomässig konflikt. Dock är sambandet inte så lätt att uttrycka i ord. Barnabasbloggen gör en utmärkt analys i inlägget: Barnabasbloggen: Tron utan gärningar är död. Läs det gärna. Klarare än så kan det knappt beskrivas.
torsdag 12 mars 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
0 kommentarer:
Skicka en kommentar