I ett tidigare inlägg har jag visat att Jesus korsfästes på fredagen klockan 9, att han dog på fredagen klockan 15, och att evangelisterna är eniga om detta, om man tolkar dem rätt.
Men hur är det då med händelserna vi själva korsfästelsen? Fyra evangelister ger fyra olika skildringar av händelseförloppet. Stämmer de överens så mycket att vi kan hävda att de är sanna skildringar av verkliga händelser? Kritiker hävdar att så inte är fallet.
I tidningen "Bibelns Värld", nr 3 2009, utgiven av Svenska Bibelsällskapet, skriver teologen, och tillika översättaren av Döda havsrullarna, Mikael Winninge en artikel om Jonas Gardells bok Om Jesus. Där skriver han:
"Liksom när det gäller födelseberättelserna konstaterar Gardell att det finns ett litterärt drag i skildrandet av Jesu sista dagar i livet, som inte är strikt historiskt. I antiken lade man stor vikt vid en döendes sista ord till exempel. Evangelisterna beskriver Jesu sista ord på sinsemellan väldigt olika sätt. De pekar på olika insikter som ligger bortom den historiska verkligheten."
Men är det verkligen så? Är det så att vi inte vet exakt vad Jesus sa på korset, utan att vi måste lita till evangelisternas "insikter" om vad han skulle ha sagt. Är inte deras skildringar strikt historiska? Ligger de "bortom den historiska verkligheten"? I så fall tycker jag att att vi är i ett ganska hopplöst läge. Även om Gardell anser att korsfästelsen säkert inträffat (och Winninge verkar inte ha annan uppfattning) så vet vi inte vad som faktiskt hände eller vad Jesus sa. Vi vet bara vad några okända författare tyckte att han borde ha sagt.
Jag vet inte hur du känner, men jag känner att om det är så här hopplöst, då kan jag faktiskt kasta min kristna tro överbord. För om Gud inte ens bekymrat sig om att berätta sin historia för oss, hur kan vi då ha något som helst skäl att tro någonting alls?
Men dessbättre är det inte så illa. Håll i dig nu! Spänn fast säkerhetsbältet så färdas vi med blixtens hastighet cirka 2000 år bakåt i tiden, och landar i Jerusalem någon gång efter klockan 6 på morgonen på långfredagen då Jesus korsfästes! Du ska få följa händelserna i ett sammandrag, precis som de inträffade!
Domen
Jag har redan berättat att Pontius Pilatus tar ut sin domartribun på Stengården, Gabbata, ungefär klockan 6 på morgonen på fredagen. Därefter följer en process där Pilatus motvilligt, till sist, känner sig tvingad att utlämna Jesus till att korsfästas.
Samtliga synoptiker (Matteus, Markus och Lukas), beskriver samma sak. Här tar vi Matteus som exempel:
Matt. 27:26: Då frigav han Barabbas, men Jesus lät han prygla och utlämnade honom sedan till att korsfästas.
Även den fjärde evangelisten, Johannes instämmer:
Joh. 19:16: Då utlämnade han Jesus åt dem till att korsfästas. De tog honom alltså med sig.
Vägen till Golgata
På vägen ut till Golgata får Jesus bära sitt kors själv, som är brukligt. Han orkar dock inte hela vägen, utan vakterna tvingar en förbipasserande att hjälpa honom att bära korset fram till avrättningsplatsen. Den stackare som får rycka in och göra det obehagliga jobbet är Simon. Han är född i Kyrene och har två söner, Alexandros och Rufus. Du kan gå och fråga honom om det stämmer, om du vill.
En stor folkmassa följer efter Jesus till avrättningsplatsen. Kvinnorna sörjer och klagar, men Jesus vänder sig om och säger något till dem, som bara de hör.
Synoptikerna berättar enigt om åskådaren som fick bära korset. Exemplet är från Markus, men alla berättar samma sak:
Mark. 15:21. En man som just kom förbi på väg in från landet, Simon från Kyrene, far till Alexandros och Rufus, tvingade de att bära hans kors.
Nu berättar inte evangelisten Johannes om Simon. Det har fått många att påstå att historierna inte stämmer överens här. Men för den som har läst Johannes är det inget problem. Johannes utelämnar ofta fakta som redan är kända genom de andra evangelisterna. Johannes skrev sin skildring mycket senare, och hade begränsat utrymme. Det som alla redan visste skrev han inte ned, om det inte var väldigt viktigt. De rullar man skrev på hade begränsad längd. Johannes nöjer sig med att konstatera att Jesus fick bära sitt kors. Sen utelämnar han den kända episoden med Simon. En alternativ teori skulle ju kunna vara att han sprang före till avrättningsplatsen och inte såg händelsen. Johannes stod senare nära korset. Men det är ren spekulation. Troligen utelämnar han helt enkelt känd information:
Joh. 19:17: Han bar själv sitt kors ut till den plats som kallas Skallen, på hebreiska Golgota.
Evangelisten Lukas, som utfört ett omfattande forskningsarbete för att kunna presentera alla fakta kring Jesus, berättar en detalj som inte de övriga evangelisterna nämner. Kanske har han fått den från någon av de anonyma kvinnor som följde Jesus, sörjande och klagande:
Luk. 23:27-28. En stor folkmassa följde med, och kvinnor som sörjde och klagade över honom. Jesus vände sig om och sade till dem: "Jerusalems döttrar, gråt inte över mig, gråt över er själva och era barn.
Korsfästelsen
I 13 punkter ska du få veta vad som hände på själva avrättningsplatsen.
1. Jesus erbjuds vin men dricker inte
Avrättningståget har nu nått fram till avrättningsplatsen, som kallas Skallen, eller Golgata på hebreiska. Soldaterna erbjuder Jesus surt vin att dricka. Kanske gör de det för att han ska dricka och få krafter inför själva korsfästningen; eventuellt också för att döva hans smärtor. Eller är det för att håna honom? Jesus smakar på vinet men vill inte dricka. Han är i ett fruktansvärt tillstånd nu - han är svårt sargad av piskrapp och misshandel och full av rädsla och dödsångest.
Matteus menar att det sura vinet innehåller galla, som gör det surt. Det är oklart vad syftet med vinet är, men Matteus anknyter till en gammaltestamentlig profetia. Kanske vill man pina Jesus ännu mer; kanske syftar gallan till att lindra smärtan:
Matt. 27:33-34. När de kom till ett ställe som kallas Golgota, vilket betyder Skallen, gav de honom vin att dricka, blandat med galla. Han smakade på det men ville inte dricka.
Markus skriver att vinet innehöll myrra, ett ämne som skulle lindra smärtan. Kanske talar de om samma sak, fast har olika uppfattning eller benämning. Spelar det någon roll för trovärdigheten om evangelisterna inte har exakt samma uppfattning om vad vinet innehöll? Det här är en viktig och intressant fråga. Om du läser fyra seriösa historieböcker och de skiljer sig åt i vissa mindre detaljer, vilka slutsatser drar du då?
Mark. 15:23. Där gav de honom vin med myrra, men han tog inte emot det.
Nu skildrar Lukas också samma sak, men med en viktig skillnad. Han beskriver hur Jesus erbjuds surt vin när han redan hänger på korset. Fastän det bryter kronologin väljer jag att ta upp det här. Kan det vara samma händelse Lukas skildrar? Återigen, spelar det någon roll om det skedde innan Jesus korsfästes eller efter - en detalj? I detta fall verkar vinet erbjudas för att håna Jesus. Men det kan förstås lika gärna vara så att soldaterna erbjuder Jesus surt vin både innan de spikar upp honom och efter det att han hängts upp. Det är ganska troligt. Och det är inte säkert att vinet var medlet för hånet. Kanske hånade de Jesus, och räckte honom vinet, utan att de två hade något samband. En fotnot till Bibel 2000 säger att surt vin var den dryck arbetare och soldater släckte törsten med vid denna tid.
Luk. 23:36. Också soldaterna gjorde narr av honom. De gick fram och räckte honom surt vin.
Johannes rapporterar inte om det sura vinet. Det finns inget märkligt med det. Som jag tidigare skrivit utelämnade Johannes ofta sådant som redan var känt genom de andra evangelisterna.
2. Jesus blir korsfäst
Klockan har blivit nio på morgonen. Nu korsfäster soldaterna Jesus; en ohygglig procedur som människorna kände väl till. Att bli korsfäst var inte bara fruktansvärt plågsamt, det var också den yttersta formen av förnedring att hänga där naken och långsamt dö inför hånfulla åskådare. Det är inte bara Jesus som ska korsfästas den här dagen. Även två förbrytare, rövare, ska avrättas och de korsfästs på var sin sida om Jesus. Ovanför Jesu huvud spikar soldaterna fast en skylt där det står, på tre språk: "Jesus från Nasaret, judarnas konung." Det har Pilatus själv beordrat.
Synoptikerna är eniga om att Jesus korsfästes med rövarna. Lukas skriver:
Lukas 23:33. När de kom till den plats som kallas Skallen korsfäste de honom och förbrytarna, den ene till höger och den andre till vänster.
Markus kan också meddela vilken tid det var:
Mark 15:25. Det var vid tredje timmen som de korsfäste honom.
Det är Johannes som tillhandahåller informationen om anslaget. Det är, som sagt, inte ovanligt att Johannes ger oss detaljer som synoptikerna utelämnat:
Joh. 19.19. Pilatus hade också låtit skriva ett anslag som sattes upp på korset, och där stod: Jesus från Nasaret, judarnas konung.
3. Jesu första ord på korset
Jesus har just korsfästs. Chocken måste vara fruktansvärd. Men efter att ha blivit misshandlad, piskad och uppspikad på ett kors ber Jesus sin Fader att förlåta hans plågoandar: "Fader, förlåt dem, de vet inte vad de gör." Dessa är hans första ord på korset.
Lukas är den evangelist som berättar om detta Jesusord. Det finns inte med hos de andra. Orsaken till det är troligen att Lukas hade gjort så noggranna undersökningar, och då fått fram denna detalj som Matteus och Markus missat, eller inte fått med av något skäl. Johannes behöver inte nämna det, eftersom Lukas redan gjort det. Att de övriga evangelisterna inte nämner detta är inget bevis för att Jesus inte sagt det, det vore ett "argument from silence". Och det finns inget annat skäl att anta att Jesus inte sagt det.
Luk. 23:34. Jesus sade: "Fader, förlåt dem, de vet inte vad de gör."
4. Vakterna kastar lott om kläderna
Det är normalt förfarande att de soldater som utför avrättningen får dela på den dödsdömdes tillhörigheter. Soldaterna delar Jesu kläder mellan sig genom att kasta lott om dem. Därmed uppfyller de en gammal profetia från Gamla Testamentet.
Alla evangelister rapporterar om denna händelse. Matteus skriver:
Matt. 27:35-36. När de hade korsfäst honom delade de upp hans kläder genom att kasta lott om dem, och sedan slog de sig ner där och vaktade honom.
5. Jesus skymfas
När människorna ser Jesus korsfäst hånar och smädar de honom. Även översteprästerna och de skriftlärda gör narr av honom och frågar honom varför han inte stiger ned från korset, om han nu är Messias.
Synoptikerna berättar alla om detta, till exempel Markus:
Mark. 15:29-32. De som gick förbi smädade honom och skakade på huvudet och sade: "Du som river ner templet och bygger upp det igen på tre dagar - hjälp dig själv nu och stig ner från korset." Likaså gjorde översteprästerna och de skriftlärda narr av honom sinsemellan och sade: "Andra har han hjälpt, sig själv kan han inte hjälpa. Han som är Messias, Israels konung, nu får han stiga ner från korset, så att vi kan se det och tro på honom." Också de som var korsfästa tillsammans med honom skymfade honom.
Johannes nämner inte hånandet från publiken och prästerna, eftersom synoptikerna redan gjort det.
6. Jesu andra ord på korset
Jesus smädas även av en av rövarna som är korsfästa med honom. Men den andre rövaren tillrättavisar den förste. Vi förtjänar vårt straff, men han är oskyldig, säger han. Och sen vänder han sig till Jesus och ber Jesus tänka på honom. Vi vet inte varför, men denne rövare tror att Jesus är den han säger sig vara. Jesus vänder sig till honom och bekräftar med följande ord att rövarens uppriktiga tro och bön har gett honom förlåtelse och räddning: "Sannerligen, redan i dag ska du vara med mig i paradiset."
Det är endast Lukas som rapporterar dessa ord. Troligen har hans detaljerade efterforskningar gjort att han funnit denna uppgift:
Luk. 23:43. Jesus svarade: "Sannerligen, redan i dag skall du vara med mig i paradiset."
7. Mörker över jorden
Klockan har hunnit bli tolv, mitt på dagen. Jesus har nu varit korsfäst i tre timmar. Och nu blir plötsligt himlen mörk, till människornas stora förskräckelse. Och den fortsätter att vara mörk ända till klockan tre på eftermiddagen, i tre timmar.
Alla tre synoptikerna rapporterar om detta mörker, men Johannes utelämnar det. Matteus skriver:
Matt. 27:45. Vid sjätte timmen föll ett mörker över hela jorden, och det varade till nionde timmen.
8. Jesu tredje ord på korset
Alla Jesu vänner, samt kvinnorna i hans följe, står på avstånd och betraktar den hemska händelsen. Men Johannes, evangelisten, står nära korset tillsammans med Maria, Jesu mor. När Jesus ser dem tillsammans ber han Johannes att ta hand om hans mor när han är borta, och Johannes går självklart med på det.
Eftersom Johannes står nära korset och deltar i detta skeende, är det bara han som uppfattar det, och berättar om det. Orden måste ha växlats i vanlig samtalston:
Joh. 19:25-27. Men vid Jesu kors stod hans mor och hennes syster, Maria som var gift med Klopas och Maria från Magdala. När Jesus såg sin mor och bredvid henne den lärjunge som han älskade sade han till sin mor: "Kvinna, där är din son." Sedan sade han till lärjungen: "Där är din mor." Från den stunden hade hon sitt hem hos lärjungen.
Lukas kan berätta för oss var de övriga stod. Från sin position på avstånd torde de bara ha hört vad Jesus talade med hög röst:
Luk. 23:49. Men alla hans vänner, och bland dem kvinnorna som hade följt med honom från Galileen, stod på avstånd och såg alltsammans.
9. Jesu fjärde ord på korset
Klockan har nu hunnit bli tre på eftermiddagen. Plötsligt höjer Jesus sin stämma och ropar: "Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig." Vi vet inte exakt vad han menar med detta, och det kommer att debatteras i århundraden. Men i grunden uppfyller han en profetia från Psaltaren i Gamla Testamentet.
Alla närvarande hörde detta rop, även de som stod på avstånd. Matteus hörde det själv. Markus fick det berättat av Petrus. Lukas nämner inte detta rop, och inte heller Johannes. Men det betyder inte att orden inte yttrades. Varför Lukas inte nämner dem är lite svårt att förstå, det medges. Han ville ju få med alla detaljer. Kan det vara så att vittnena inte är ense om detta? Jag vet inte, men det finns inga stora problem med skeendet som sådant.
Matt. 27:46-47. Vid nionde timmen ropade Jesus med hög röst: "Eli, Eli, lema sabachtani?" (vilket betyder: Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig?).
10. Jesu femte ord på korset
Jesus säger nu, ganska tyst till de intillstående: "Jag är törstig."
Johannes hör detta, men inte de som står längre bort:
Joh. 19:28. Jesus visste att nu var allt fullbordat, och för att skriftordet skulle uppfyllas sade han: "Jag är törstig."
11. Jesus erbjuds att dricka en andra gång
Som svar på Jesu bön om något att dricka tar man en svamp med surt vin och erbjuder Jesus.
Alla evangelister utom Lukas nämner att Jesus erbjuds att dricka en andra gång. Det är intressant att Lukas än en gång förbigår en detalj som övriga nämner. Det ökar sannolikheten att så var fallet också med Jesu fjärde ord på korset. Orsaken är oklar. Matteus och Johannes skriver:
Matt. 27:48. En av dem sprang genast bort och tog en svamp, fyllde den med surt vin och satte den på en käpp för att ge honom att dricka.
Joh. 19:29. Där stod ett kärl som var fyllt med surt vin. De satte därför en svamp som doppats i det sura vinet på en isopstjälk och förde den till hans mun.
12. Jesu sjätte ord på korset
När Jesus fått vinet är allt fullbordat. Jesus säger, med låg stämma: "Det är fullbordat."
Endast Johannes, som står nära korset, hör Jesus säga detta:
Joh. 19:30. När Jesus hade fått det sura vinet sade han: "Det är fullbordat."
13. Jesu sjunde och sista ord på korset samt hans död
Döden är nu nära. Jesus böjer ner sitt huvud. Han ropar med hög röst: "Fader, i dina händer lämnar jag min ande!" När han sagt det slutar han andas. Jesus är död.
Evangelisterna skildrar exakt samma förlopp på något olika sätt.
Matteus och Markus bekräftar att Jesus ropar och slutar andas, men de skriver inte vad Jesus ropar:
Matt. 27:50 Men Jesus ropade än en gång med hög röst och gav upp andan.
Mark. 15:37 Med ett högt rop slutade Jesus att andas.
Lukas har tagit reda på vad Jesus ropade innan han slutade andas:
Luk. 23:46. Och Jesus ropade med hög röst: "Fader, i dina händer lämnar jag min ande." När han sagt detta slutade han att andas.
Johannes, till sist, beskriver hur Jesus böjde ned sitt huvud. Han skriver inte ut vad Jesus ropade, utan skriver om det till en beskrivning av vad Jesus faktiskt gjorde, nämligen överlämnade sin ande. Denna omskrivning går utmärkt, och lägg märke till hur väl den stämmer överens med Lukas ordagranna citat. För Johannes var det säkert självklart att han menade samma sak:
Joh. 19:30. Och han böjde ner huvudet och överlämnade sin ande.
Så gick det alltså till. Jag tycker det är häpnadsväckande hur väl evangelisternas berättelser passar in i varandra, och hur de ger en sammanhängande bild av faktiska, verkliga, historiska händelser. De ger oss inte "insikter som ligger bortom den historiska verkligheten". Sådant är nonsens. De skrev, efter bäst förmåga, ned vad de faktiskt såg hända, eller vad ett eller flera vittnen berättade för dem. Sedan hade de olika sinne för detaljer, ville framhålla olika saker, eller komplettera varandra.
Om det sedan skulle finnas små detaljer som inte är helt korrekta i evangelisternas berättelser, så är det inte ett problem. Om flera noggranna journalister skildrar en händelse i olika artiklar, så kommer det troligen att finnas fler skillnader i deras skildringar än mellan evangelisterna. Detsamma gäller historieböcker. Vad betyder det egentligen att en skildring är sann?
Men vad jag vill slå fast är att de skildringar vi har av Jesu korsfästelse ger oss en sann bild av en verklig händelse. Vi kan lita på Bibeln. Och därför kan vi tro på Jesus.
Korsfästelsen i sammanfattning
Så låt oss till sist göra en kronologisk sammanfattning av Jesu korsfästelse, så som den faktiskt gick till, utan referenser till evangelisterna. Bibeln är alltid bäst, men den här sammafattningen gör jag enbart för att vi ska kunna se hur händelserna hänger ihop kronologiskt:
Pontius Pilatus tar ut sin domartribun på Stengården, Gabbata, ungefär klockan 6 på morgonen på fredagen. Därefter följer en process där Pilatus motvilligt, till sist, känner sig tvingad att utlämna Jesus till att korsfästas.
På vägen ut till Golgata får Jesus bära sitt kors själv, som är brukligt. Han orkar dock inte hela vägen, utan vakterna tvingar en förbipasserande att hjälpa honom att bära korset fram till avrättningsplatsen. Den stackare som får rycka in och göra det obehagliga jobbet är Simon. Han är född i Kyrene och har två söner, Alexandros och Rufus. Du kan gå och fråga honom om det stämmer, om du vill.
En stor folkmassa följer efter Jesus till avrättningsplatsen. Kvinnorna sörjer och klagar, men Jesus vänder sig om och säger något till dem, som bara de hör: "Jerusalems döttrar, gråt inte över mig, gråt över er själva och era barn."
Avrättningståget har nu nått fram till avrättningsplatsen, som kallas Skallen, eller Golgata på hebreiska. Soldaterna erbjuder Jesus surt vin att dricka. Kanske gör de det för att han ska dricka och få krafter inför själva korsfästningen; eventuellt också för att döva hans smärtor. Eller är det för att håna honom? Jesus smakar på vinet men vill inte dricka. Han är i ett fruktansvärt tillstånd nu - han är svårt sargad av piskrapp och misshandel och full av rädsla och dödsångest.
Klockan har blivit nio på morgonen. Nu korsfäster soldaterna Jesus; en ohygglig procedur som människorna kände väl till. Att bli korsfäst var inte bara fruktansvärt plågsamt, det var också den yttersta formen av förnedring att hänga där naken och långsamt dö inför hånfulla åskådare. Det är inte bara Jesus som ska korsfästas den här dagen. Även två förbrytare, rövare, ska avrättas och de korsfästs på var sin sida om Jesus. Ovanför Jesu huvud spikar soldaterna fast en skylt där det står, på tre språk: "Jesus från Nasaret, judarnas konung." Det har Pilatus själv beordrat.
Jesus har just korsfästs. Chocken måste vara fruktansvärd. Men efter att ha blivit misshandlad, piskad och uppspikad på ett kors ber Jesus sin Fader att förlåta hans plågoandar: "Fader, förlåt dem, de vet inte vad de gör."
Det är normalt förfarande att de soldater som utför avrättningen får dela på den dödsdömdes tillhörigheter. Soldaterna delar Jesu kläder mellan sig genom att kasta lott om dem. Därmed uppfyller de en gammal profetia från Gamla Testamentet.
När människorna ser Jesus korsfäst hånar och smädar de honom. Även översteprästerna och de skriftlärda gör narr av honom och frågar honom varför han inte stiger ned från korset, om han nu är Messias. Soldaterna hånar honom också, och ger honom surt vin.
Jesus smädas även av en av rövarna som är korsfästa med honom. Men den andre rövaren tillrättavisar den förste. Vi förtjänar vårt straff, men Jesus är oskyldig, säger han. Och sen vänder han sig till Jesus och ber Jesus tänka på honom. Vi vet inte varför, men denne rövare tror att Jesus är den han säger sig vara. Jesus vänder sig till honom och bekräftar med följande ord att rövarens uppriktiga tro och bön har gett honom förlåtelse och räddning: "Sannerligen, redan i dag ska du vara med mig i paradiset."
Klockan har hunnit bli tolv, mitt på dagen. Jesus har nu varit korsfäst i tre timmar. Och nu blir plötsligt himlen mörk, till människornas stora förskräckelse. Och den fortsätter att vara mörk ända till klockan tre på eftermiddagen, i tre timmar.
Alla Jesu vänner, samt kvinnorna i hans följe, står på avstånd och betraktar den hemska händelsen. Men Johannes, evangelisten, står nära korset tillsammans med Maria, Jesu mor. När Jesus ser dem tillsammans ber han Johannes att ta hand om hans mor när han är borta, och Johannes går självklart med på det.
Klockan har nu hunnit bli tre på eftermiddagen. Plötsligt höjer Jesus sin stämma och ropar: "Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig." Vi vet inte exakt vad han menar med detta, och det kommer att debatteras i århundraden. Men i grunden uppfyller han en profetia från Psaltaren i Gamla Testamentet.
Jesus säger nu, ganska tyst till de intillstående: "Jag är törstig." Som svar tar man en svamp med surt vin och erbjuder Jesus. När han fått vinet är allt fullbordat. Jesus säger, med låg stämma: "Det är fullbordat."
Döden är nu nära. Jesus böjer ner sitt huvud. Han ropar med hög röst: "Fader, i dina händer lämnar jag min ande!" När han sagt det slutar han andas. Jesus är död.
0 kommentarer:
Skicka en kommentar