Fint och tänkvärt, tycker säkert en del. Och jag håller med om att det är tänkvärt. Jag tycker att det är en intressant diskussion. Men jag undrar om alla läsare noterat följande mening i artikeln:
"Att normen kring heterosexuell tvåsamhet påverkar också långt fler än samkönade par, såsom ensamstående föräldrar, singlar eller dem som önskar att organisera sina relationer på annat sätt än monogami." [min fetstil]
Lustigt nog är det Alf Svensson och hans KD-vänner - så hatade av hbtq-rörelsen och vänstern - som är mest klarsynta i detta fall. I en artikel härom året påpekade han och en kollega att den svenska äktenskapsbalken krävde följande för att äktenskap skulle få ingås:
- Att man är två personer
- Att man är man och kvinna
- Att man uppnått en viss ålder
- Att man inte är släkt med varandra
Sedan dess har som bekant krav nr 2 avskaffats. Nu är det ju självklart, för den som tänker efter, att i ett normlöst samhälle är inte heller de övriga kraven givna.
Grelsson antyder ovan att krav nr 1, att man ska vara två personer, kan komma att upplösas. Denna process har redan börjat. I bl.a. SvD fanns en serie artiklar som behandlade alternativa samlevnadsformer, och där uttryckte polygama personer sin önskan att accepteras. I TV har funnits populära serier om polygama relationer, och fler kommer säkert. Det är alltså bara en tidsfråga när tre, fyra eller tio - kanske hundra - personer kan få gifta sig på samma villkor som två personer. Och Svenska kyrkan kommer säkert, i sin jakt på att vara politiskt korrekt, att erbjuda sig att utföra dessa polygama vigslar, med hänvisning till kärleksbudet. Jag säger inte detta som direkt kritik, bara som ett nyktert konstaterande av vart vi är på väg.
Nästa villkor till rakning, när polygama vigslar tillåtits, är utan tvekan nummer 4, att man inte får vara släkt med varandra. Det historiska skälet till detta krav är utan tvekan en önskan att undvika missbildningar hos barn. Men sådant kan väl inte vara relevant i homosexuella relationer? I dessa kan det därför avskaffas. Och i jämlikhetens namn skall det då också avskaffas i heterosexuella äktenskap.
Och dessutom: Ingen vågar väl påstå, i dagens samhälle, att ett funktionshindrat barn är mindre värt än andra? Barnet kan vi ta hand om. Och skulle vi inte vilja ta hand om det funktionshindrade barnet finns ju alltid abort som en lösning. Abort är ju helt okontroversiellt idag. Alltså kan vi genom fosterdiagnostik och abort sortera bort funktionshindrade barn - om vi inte vill ha dem, vill säga. Till viss del pågår detta redan genom att fosterdiagnostik erbjuds blivande mödrar över en viss ålder. Det sägs inte rent ut vad föräldrarna ska göra med informationen, men eftersom vi har fri abort är ju detta ett alternativ redan.
Detta betyder att släktkravet kommer att avskaffas, åtminstone till en del. Föräldrar och barn kanske tar längre tid; ett barn kan ju ofta stå i ett beroendeförhållande till sin förälder även som vuxen. Men samtidigt kan även personer som inte är släkt med varandra vara känslomässigt icke jämställda, så varför skulle detta vara ett problem?
Syskon borde i alla fall få gifta sig. Det kommer ju med jämna mellanrum artiklar i kvällspressen om syskon, och till och med en far och dotter, som lever i varma kärleksförhållanden, och därför riskerar fängelse. Läsarna förfasas säkert, men minns att man en gång i tiden förfasades sig över homosexuella relationer. Det är bara en tidsfråga innan nära släktingar i en eller annan form kan tillåtas gifta sig. Vilka rationella argument finns det emot? Inga, såvitt jag kan se, i ett liberalt, normlöst samhälle.
Det enda krav jag tror kan bli kvar väldigt länge är nr 3, att man måste ha uppnåt viss ålder. Jag tror det är svårt för någon att få genomslag för att detta skulle avskaffas idag. Pedofilskräcken är alltför stor. Men minns att föbudet mot incest var nära att avskaffas i Sverige på 70-talet, innan pedofildebatten blossade upp och stoppade detta. Och kom ihåg att den allmänna normen [sic] idag är att unga gärna får ha sex med varandra, så länge ingen äldre är inblandad. Sexologer upplyser regelbundet oroliga föräldrar om att de inte har någon rätt att bestämma över om deras tonåriga dotter ska ha sex med pojkar i sitt flickrum eller inte.
Om någon orkat läsa så här långt och nu funderar på att skriva en kommentar om vilken homofob högerkristen jag är, så vill jag upplysa om att du helt missuppfattat vad du läst. Jag är själv väldigt skeptiskt till många kristnas fokusering på homosexualitet. Varför ska vi fördöma homosexualitet, när vi alla är lika stora syndare? Det är hyckleri av stora mått.
Jag anser inte heller, som kristen, att det är min direkta uppgift att hindra den utveckling jag skisserar ovan. Kristna är kallade att leva för Jesus, vare sig vi lyckas eller inte, och utanför samhället om så krävs. Visst har kristna rätt att verka i den demokratiska processen som andra, men vi ska inte generellt neka andra människor att leva som de vill. Kanske är det till och med bra att homosexuella får gifta sig idag? Varför skulle jag hindra det? Kristendom är inget man tvingar på folk. Tron väljer man frivilligt.
Vad jag med detta inlägg vill fästa uppmärksamhet på är att i ett liberalt, normlöst samhälle får vi leva med konsekvenserna av denna normlöshet. Vill vi ha den? Den frågan får var och en svara på, men om man ansluter sig till normlösheten får man också acceptera att ens egna normer ifrågasätts.
Vad jag också vill fästa uppmärksamhet på är att inga normer egentligen är möjliga om det inte finns en absolut, objektiv sanning och moral, och i förlängningen en Skapare och Gud. Jag erkänner och inser att Gud ger reglerna, och utan honom finns inga regler.
Fundera själv över de normer som råder i samhället idag, och hur det skulle kunna bli om de avskaffas. Fundera ordentligt och ärligt! Kom ihåg att inget är heligt. Gillade du prinsessbröllopet i somras? Betänk då att i ett normlöst Sverige kan monarken var en queer-man, som sminkar sig och lever i en relation med många andra män, och lägger ut bilderna av sina nattliga övningar på Internet. Såvida folket fortsätter att rösta för monarki, förstås. Det borde inte vara något problem alls för en rättrogen liberal. Varför skulle det vara det?
Var hamnar vi utan Gud och normer? Var finns meningen, när vi alla levt ut våra lustar och ligger som stoft i jorden? Vi längtar alla efter köttets tillfredsställelse. Men vart leder den?
Tillägg 28 juli: Aha, ett belägg för att vad jag skriver ovan är riktigt har redan dykt upp: Åke Bonnier, domprost i Svenska kyrkan medverkar i ett symposium på Pride om polyamorösa förhållanden, dvs. polygami om det befästs i äktenskap. Han är inte beredd att själv stödja detta, men utesluter inte att kyrkan i framtiden kan omtolka Bibeln så att den stödjer detta. Frågan är ny för honom. Det jag skriver ovan, att Svenska kyrkan en dag kommer att acceptera polygama vigslar, med hänvisning till kärleksbudet, är alltså högst troligt.
Återigen, detta inlägg skrivs inte i fördömande ton. Jag bara konstaterar fakta. Om man börjar tumma på en regel för äktenskap kan man tumma på alla. Utan Gud, inga normer. Utan nomer kan man göra precis som man vill. Varför inte?
0 kommentarer:
Skicka en kommentar