Dilsa Demirbag-Sten, styrelseledamot i det ateistiska (trosföreställningen att ingen gud finns) förbundet Humanisterna och Per Bauhn, filosof, skriver i DN idag att religiösa krav ska hållas borta från politik och lag. Deras artikel är ett svar på svenska kristnas artikel i DN om att kristna bör gå i bräschen för större tolerans mot judar och muslimer, främst genom att tillåta koscher- och halalslakt. En av de kristna författarna till den senare artikeln är Caroline Krook. Jag trodde inte den dagen skulle komma då jag sympatiserade med Krook, som uppenbarligen ifrågasätter Guds ord i artiklar jag läst, men här tycker jag att hon har en poäng. Även om jag är säker på att jag inte skulle hålla med henne i all hennes relativism, så tycker jag att det svenska samhället kan gå mycket längre i tolerans. Vi är fortfarande en liten by i stora världen.
När jag jobbade i England såg jag varje vecka muslimska kvinnor som i slöja (dock med ansiktet synligt) jobbade i säkerhetskontrollen på Heathrows flygplats. På min arbetsplats arbetade indier, afrikaner och folk från övriga världen jämlikt tillsammans på det stora IT-/Telekomföretaget. En sikh med stort, svart skägg och stor turban var teamledare för en grupp programmerare. Ser man det i Sverige? Nej, här ser du nog en ganska homogen grupp unga, vita killar med "svenska" frisyrer och kläder på en IT-arbetsplats. Oftast, i alla fall. Skillnaden är slående.
Svenskar är som bybor i en liten by på landet: "Man ska ta seden dit man kommer!" De blir personligen förolämpade om inte "invandraren" anpassar sig till deras kultur till hundra procent. Den kulturellt bereste har inga problem om den muslimske mannen vill ersätta handslaget med en vänlig bugning. Den småaktige och skrämde nekar muslimen jobb av den orsaken.
Vad som verkligen bör stoppas till varje pris är att religiösa grupper skulle få hålla sig med egen lagstiftning, t.ex. sharialagar. Tack och lov var reaktionen stark härom året när en muslim föreslog sådant, och jag ser det inte som politiskt möjligt inom en snar framtid.
Men vad Dilsa Demirbag-Sten och Per Bauhn vänder sig emot är de kristnas förslag att judar och muslimer skulle få större möjligheter att, till exempel, slakta rituellt och fira sina egna helgdagar.
Jag skulle kunna skriva ett långt inlägg där jag analyserar och bemöter de humanistiska argumenten. Men jag orkar inte denna gång. Jag nöjer mig med att lägga kritiken på en högre nivå. Humanisterna (ateisterna) sätter nämligen krokben för sig själv genom sin egen relativism!
Sten och Bauhn argumenterar (i en slarvigt skriven artikel) för att vår kultur har uppstått genom en mängd influenser genom tiderna, och att utlänningar helt enkelt får anpassa sig till det. Men de förstår inte att man då lika gärna skulle kunna säga att kulturen får anpassa sig till influenserna från nya religioner. Veckodagarna har namn från asatron, helgerna från kristendomen, kniv och gaffel är en tradition. Men då kan man ju lika gärna fortsätta anpassningen idag! Varför frysa kulturen som den är nu? Varför är det humanistiskt?
Den humanistiska filosofin blir, om man analyserar den, totalt relativistisk, eftersom de så kallade humanistiska värderingarna saknar förankring, annat än som en åsikt. Eftersom människan är måttstock i humanismen, så finns ingen mänsklig tradition som definitionsmässigt är bättre än någon annan. Moralfilosofer har försökt lägga fram teorier för hur moral skulle anpassas till största möjliga nytta för människor, men det finns absolut ingen samsyn kring detta. Varför skulle inte nyttan för den som vill äta halasslaktat kött, eller den som vill ta ledigt på fredagen, vara lika viktig som annan nytta.
Humanisterna gräver en grop för de religiösa, men de faller själv däri, för de står för en relativistisk filosofi som gör allting möjligt.
Artikeln refereras även i Dagen.
21 kommentarer:
Mycket bra skrivet!
Instämmer med föregående Anonyma talare.
"Varför frysa kulturen som den är nu? Varför är det humanistiskt?"
Bra artikel i övrigt också.
(Jag instämmer också i vad de två föregående talarna har talat. Mycket bra talat.)
Visst är det intressant när man kan läsa samma artikel och tolka den helt olika!
Jag tolkar det som om Demirbag-Sten och Bauhn vill underlätta det för utövare av olika religoner.
Men givetvis måste lagar, som djurskyddslagen, stå över religösa ritualer, som halal-slakt. Kan man
förena dem vore det bra.
Det finns heller inget hinder idag för olika grupper att fira sina helgdagar, framsynta arbetsgivare kan underlätta ledighet, att jobba en söndag istället för en fredag.
Och vad gäller kläder, på min arbetsplats jobbar människor från olika kulturer och religoner, med och utan slöja, och även med turban, under ömsesidig respekt. Och de följer svensk lagstiftning.
/Nils
Jag håller naturligtvis inte med de som Demirbag-Sten och Bauhn bemöter heller. Handskakningsdomen är fel. Mannen borde få ta konsekvenserna av sina religöst påbjudna krav. Han blev precis så diskriminerad som han förtjänade. Lika lite som vi kan ha personer i slöja eller värre saker som arbetar inom det offentliga (där döljandet av ansiktet inte fungerar), eller att någon har ”rätt” till arbete på privata företag som ställer vissa krav av sina medarbetare.
Det är först när det kommer till slutet som Demirbag-Sten och Bauhn går för långt, med formuleringar som den här:
”Tvärtom handlar det om att man inser religionens förmåga att slita sönder samhällen i oförsonliga strider, och att det därför, av ren social självbevarelsedrift, är bäst att hålla religiösa föreställningar borta från politik och lag.”
Vilket är rent nonsens och att helt glömma bort vad religion och politik är – nämligen idéer.
Det är för övrigt också att glömma bort alla de väldigt ateistiska socialistiska/kommunistiska projektens oresonliga förtryck – och vi skulle därför lika gärna kunna säga att det därför ”av ren social självbevarelsedrift, är bäst att hålla sådana politiska föreställningar borta från politik och lag.”
Det handlar således inte om att hålla religion borta från politiken. Det går inte. Folk kan dyrka Gud, staten, "humanismen", eller vad som helst. Alla blir vi saliga på sitt. Religion är också idéer, på (delvis) samma sätt som politik. Och det är idéer som styr oss. Det handlar alltså om att ha rätt idéer och att låta dem styra oss.
En god idé är att det ibland faktiskt är helt rätt att ”diskriminera” folk.
Som humanist har jag hämtat många idéer från både religioner och politiska ideologier världen över.
Hur kan jag göra detta? Eftersom de alla har sina rötter i människans tänkande är det inte omöjligt att de kan innehålla tankar som är viktiga. Jag tycker om kristendomens idé om att förlåtelse är bättre än hämnd, tyvärr är detta inte ett konsekvent uttalande av Jesus som fördömer långt mera. Jag tycker om Islams Zakat, vikten av att hjälpa de svaga och behövande som en del av sin vardag. Jag tycker om hinduismens tankar om det stora hela, alltings enhet, där att slå en annan människa är att slå sig själv. Jag tycker om buddhismens tankar om att olycka skapas genom habegär och den snabbaste vägen till lycka är att vara nöjd med vad man har. Jag tycker om judendomens hyllande av livet och njutningen av det goda.
Men det är en stor skillnad på att låta sig inspireras av en enskild idé och att ansluta sig själv till ett idéprogram och göra denna till sin identitet, därmed försaka möjligheten att låta sig inspireras av andra tankar från andra håll. Religioner skär av människan från sitt andliga sökande och gör henne till en programmerad maskin där bara en kod skall verka. Det tillåter inte reflektion som är en av de viktigaste egenskaper en människa har. Det tillåter inte idéutveckling som är en av de viktigaste egenskaper en människa har. Det är inte mer moraliskt att följa en religiös skrift som det är för en dator att köra Windows eller Macintosh OS. Moralen kräver reflektion och förståelse.
Det dynamiska tänkandet i större mått skapas av demokratin, där idéer får utmana varandra och bästa idé vinner gehör. Demokrati har tveklöst varit den bästa lösningen för att motverka tråkig statistik, social missär, krig med mera. Men en demokrati kräver mänskliga rättigheter som skyddar individen människan, inte åsikter eller ideologiska rörelser. Dessutom kräver en demokrati att alla röstberättigade har kunskap, ärlig kunskap om vad vi vet om världen.
Humanismens idétradition är idéhistoria som väger tyngre än alla religioner gemensamt. Det är summan av tankar från tänkare som Sokrates, Platon, Aristoteles, Cicero, Polybius, Sextus Empiricus, Agustinus, Eckhart, Machiavelli, Erasmus, Galileo, Bacon, Descartes, Hobbes, Spinoza, Pascal, Bayle, Newton, Locke, Vico, Montesquieu, Bernard Mandeville, Barkeley, Hume, Adam Smith, Rousseau, Kant, Burke, Hegel, Marx, Mill, Kierkegard, Schopenhauer, Nietzsche, James, Freud, Ayer, Weber, Husserl, Dewey, heidegger, Wittgenstein, Frankfurtskolan, Saussure, Lévi-Strauss, Hayek, Popper, Kuhn, Quine, Rawl, Derrida, Rorty, Gouldner, MacIntyre och Nozick. Men det finns inget som hindrat inflytande från Guatama Buddha, Jesus, Konfucius, Martin Luther King Jr, Mahatma Gandhi med mera.
Vid sidan av summan av dessa är en enskild religiös skrift och trossats att jämföra vid en barnbok. En låst och begränsad miljö som en hund i en järnbur, som aldrig någonsin får bemöta människans stora idéer och frågeställningar. Tränad och dresserad till att följa husse, vilket alltid är en annan människa. För religion uppehålls och lärs ut av människor. Eller så fungerar man som svensk kristendom som bara lånar lite symboler men sen utgår från sina egna subjektiva känslor och det som känns rätt för dagen medan Bibeln samlar damm.
Humanismen har en trancendent ledare; mänskligheten. Inte människan, mänskligheten. Mänskligheten är större än varje enskild människa, större än varje enskild religion, varje enskild ideologi, varje enskild tänkare. Mänskligheten är vår måttstock. Det finns traditioner som definitivt är bättre än andra; http://www.ted.com/talks/steven_pinker_on_the_myth_of_violence.html
Vet du till sist vad halalslakt är? Det är att skära djurets hals med kniv så att det förblöder och dör. Vi slaktar inte djur på det sättet längre, inte pågrund av att vi ogillar religioner eller minoriteter, utan eftersom vi har en moral som går ut på att minska lidande i vilket även djur getts rättigheter. Vi har gjort pälsar omoraliskt. Vi har gjort plågsamma djurförsök omoraliskt. Vi har gjort misskötsel av boskap olagligt. Det är på den linjen halal är ett problem med oss. Också här har vi en idétradition att stå på.
Jenny,blanda inte bort korten. Tror inte någon av dina uppräknade filosofer och andra tänkare var ateister eller skulle haft en tanke på att ansluta sig till dagens Humanisterna a la Sturmark. Och när det gäller vetenskap och religion har du också fel - flertalet av de riktigt stora vetenskapsmännen som Einstein, Newton, Galilei, Faraday som gjort banbrytande vetenskapliga bedrifter hade en stark gudstro och deras irrationella forskning hämtades från denna gudstro. Och alla dessa framsteg gjordes f ö långt innan demokratin ens var påtänkt.
Sedan, din kommentar om Jesus som fördömande - tror inte riktigt du har förstått Jesu lära och budskap - du kan knappast hitta någon mer förlåtande än Jesus - men hans kärleksbudskap är inte villkorslöst - det goda måste alltid kämpa mot det onda.Och människans handlingar är inte alltid goda eller sanna
Tycker inte din kritik av Dilsa Demirbag-Sten och Per Bauhn är svepande. Du tar upp två exempel: Religiös slakt och helgdagar - vad är ditt alternativa förslag tills situation?
Skall slakt som är onödigt plågsam för djur vara tillåtet?
Skall vi ta bort alla kristna helgdagar vi har i Sverige och låta varje individ välja vilka dagar man önskar vara ledig?
Tack! Jag uppskattade dina konkreta _bilder_ utifrån vida världen som påminner om hur enkel frågan kunde vara.
Jag kan bara se att svenskens negativa "sociala aktivism" bottnar i känslan att vara akterseglad i tillvaron, vilket är korrekt. Den är en naturlig följd av ytlig konsumism och ett alltför litet faktaunderlag förrän man kapslade in sig en attitydfixering och garnerade med några halvintellektuella rationaliseringar av den egna hållningen.
Konsten är, tror jag, att våga vänta, se, och lära sig lite till. Men alla sluter sig så fort de lärt sig sammanfoga två tankar, och sittande regering uppmuntrar till dessa intellektuella fuskbyggen (minns 28-åringen som var för gammal för att ges plats på universitet).
Något har gått väldigt fel med Sveriges intellektuella klimat. Här gäller upp-och-nedvända världen.
Men tack för påminnelsen att övriga världen faktiskt kan hantera triviala frågor om klädesplagg för vad de är.
@JemyM. "Religioner skär av människan från sitt andliga sökande och gör henne till en programmerad maskin där bara en kod skall verka"
Du har uppenbarligen inte reflekterat över det postmodernistiska smörgåsbordet, där sekulära människor hoppar runt och väljer och vrakar som de har lust med. Ett sökande som inte sätter sig något mål! Den sekulära kallar det i bästa fall "personlig utveckling", men det är bara egocentrism.
Resultat kräver definition, avgränsning och, som buddhismen säger, "rätt bemödande".
Religionen är bara en ram med syfte att förverkliga andligt uppvaknade individer, kalla dem gärna gudar eller ett högre släkte människor.
Det säger sig självt att sekulära svenskar inte förstår ett dyft av ämnet utan bara argumenterar över religionernas sociala dimensioner, deras yttre klädnad. Och att missa målet, det är precis vad som innefattas i ordet "synd". En humanist av den typ du tecknar är per definition därför en syndare, en som sätter egot högre än den egna själen.
Var tyst med din själ en hel helg och lyssna på hur du egentligen mår, under all din "personliga utveckling"! Du är inte ensam, så där oroligt rycker det i stora delar av svenska folket.
Det är det kollektiva sammanbrottet du känner i din egen kropp, din koppling till hela den sekulära folksjälen. Så där sårbar inför slöjor och turbaner är inte en människa som har en levande kontakt med sitt inre.
Mycket har skrivits genom årtusendena om själens relation till sin kollektiva "överton" (se inte minst Plotinus), men svensken har inte haft den litterära smaken. Här läser vi deckare. Eller rabblar västerländska kulturnamn som om vi hade läst dem alla och förstått det centrals budskapet - som från Pytagoras och framåt har varit ett med religionen överensstämmande budskap!
Jag instämmer helt med Quo wadis, men jag ska formulera mig skarpare: du producerar kvasiintellektuellt fluff. Som sagt - en helg bara lyssnande inåt, på mentaliseringen (störningarna) som blockerar din sanna inre röst kan vara en uppenbarelse i sig. Du är inte vad du tror (sekulär humanist), utan också något annat. Men detta går det inte att tala löst om, för nu är vi inne på avdelningen individuellt och målinriktat studium, inte dårens postmodernistiska strövtåg mellan lösryckta mellanmål.
Quo wadis
Newton var okultist och Einstein var panteist. Einsteins uttalande om teister var föga smickrande. Intressant att du inte nämnde Berkley, Augustinus och Pascal och de andra lite mer övertydligt kristna bland dem jag räknade upp, hur har du det med din historiekunskap? Du missar dock poängen, humanismen lutar sig på idéutveckling, kunskapsutveckling som växer hos mänsklighetens kumulativt ansamlande erfarenheter, inte enskilda personer. De är inte relevanta för deras privatliv eller privata trosuppfattning, de är relevanta för att de fundamentalt bidrog till västvärldens tankeutveckling.
"Ateism" och "gudstro" är irrelevanta stickspår, diskussionen handlar inte om något annat än mänsklig makt över varandra, där "ateism" är en löst omkringslängd etikett på de som inte stödjer vissa rörelsers maktanspråk. Det är en etikett som följer begrepp som hedningar, oäktingar, apostater, heretiker, satanister, häxor och alla andra titlar vissa rörelser använt för att bunta ihop och avhumanisera sina kritiker.
Jag har läst och förstått Nya Testamentet. Jag har studerat både teologi och bibelhistoria jag vet vilken idéhistoria evangelierna vilar på. Jag vet även att de flesta exkristna likt jag blivit detta av att läsa NT själva utan någon högre upp i herarkin som förtuggat de hårda bitarna åt dem. Det är ingen snäll karaktär den Jesus. Evangelierna beskriver en manipulativ sektledare som är otålig, hjärtlös, arrogant, fåfäng, oförskämd, okunnig, hetlevrad, inkonsistent, våldsbenägen, självbelåten och hånfull. Bibelns Jesus kan inte förväxlas med den Jesusgestalt som skapats utav modern liberal kristendom, där Jesus är ens egens moral avbild snarare än något som har med evangelierna att göra. Den Jesus är en spegelbild av en subjektiv moral.
Siwert
Jag har reflekterat över detta, men jag kallar inte de du beskriver för seriösa. Har man någonsin funderat på vikten av budskapet vet man att tro inte handlar om att välja och vraka. Tro är på allvar. Den som väljer och vrakar som ett smörgåsbord är inget annat än en hycklande livsnjutare som borde komma ut ur garderoben!
Ordet "synd" är ett framförallt kristet begrepp som vilar på kristen syn. Allt annat än kristna är syndare och i avsaknad av sådana är fel kristendom syndare, och i avsaknad från fel kristendom föds alla till syndare. Alla föds trasiga enligt den tron, önskan om förlåtelse för att man är född är det enda dygdiga. Det finns inget moraliskt i denna underkastelse, utan endast att överge sig själv och sitt personliga ansvar för en härskare, en härskare som normalt leds av dess ställföreträdare då härskaren själv aldrig visar sig bortom det man själv väljer att kalla herren.
Jag har genomgått en existentiell resa bortom de flesta, när jag förkovrade mig i idéer och tankar bortom den förenklade kristendom som serveras häromkring så förstod jag att inte bara saknar denna rörelse svaren på livets stora frågor, den ställer inte ens frågorna. Utan frågor, ingen utveckling.
Hej, alla! Jag är så glad att ni kommenterat på min blogg! Tack!
Låt oss vara hårda i diskussionen, men älska och respektera varandra i övrigt.
Jag ska försöka slänga lite bensin på brasan genom en eller annan kommentar till det ni skrivit...
Till er som tycker att jag varit otydlig i vilka specifika åsikter hos Demirbag-Sten och Bauhn jag kritiserar, och som frågat om min åsikt i dessa frågor: Som jag skrev orkade jag inte, och orkar fortfarande inte, fördjupa mig i detaljerna i artikeln. Det finns säkert mycket att säga om huruvida halalslakt kan utföras djurvänligt etcetera.
Men jag valde istället att fokusera på något jag finner mer intressant (förutom att jag slirade ut på lite kommentarer om svenskar och integration). Jag slås helt enkelt av hur svårt det är att ta humanister på allvar. Jag ser dem hårt förespråka vissa åsikter om vad som är rätt och fel. Men jag ser att de står på ett gungfly, för deras tro grundas i humanismen - att människans förnuft är alltings måttstock. Och eftersom människans förnuft efter flera tusen år av filosofiskt tänkande inte ens kunnat enas om hur verkligheten ska definieras, så finns inte svaret där. Visst, det finns enorma mängder av oerhört intressant och fascinerande tänkande, men ingen vägledning.
@JemyM:
Frid, min vän. Jag skulle vilja tala med dig - öppet och ärligt. Du skriver så mycket och är så full av kunskap att jag omöjligt kan täcka allt du berör. Du verkar vara en av dessa intelligenta, spränglärda sökare. Jag har stött på en agnostiker som var så, tidigare. Du är alltså ex-kristen?
Det förbryllar mig lite att du kallar dig humanist. Kanske är det, som Dagen skrev, att Sturmarks ateism inte är representativ. Jag tycker mig se att du plockar från ett gigantiskt andligt och filosofiskt smörgåsbord. Det är just den relativismen jag inte tror på. Din enda guide är ditt förnuft, som då förgudas.
Din "mänsklighet", som är din transcendenta ledare, finns inte. Den är en illusion. Vi är bara individer. Och utan dessa individer är alla tänkares verk bara papper och trycksvärta.
Eller också har du glidit in i mysticism? Det verkar så. Då har du gått för långt och missat evangeliets enkla budskap.
Mysticismen är falsk, anser jag. Om du lyckas tro att det eviga livet är nu och bli lycklig genom kontemplation har du bara förträngt att du ska dö. Du mår bra - genom att ignorera problemet.
När man inser att allt faller samman, att "mänskligheten" misslyckas, att allt är meningslöst och att man faktiskt ska dö, då finns bara Jesus att vända sig till.
Är han obekväm? Ja, men: "Herre, till vem skulle vi gå?" Vem kan man gå till, annat än till Gud? Eller in i självbedrägeri som ger själens tillfredsställelse?
Syndare, humanismen grundar sig inte på människans förnuft mer än någon annan rörelse i världen gör. Humanismen är en åskådning som har ett antropocentriskt perspektiv, dvs sätter människan i centrum. Detta låter säkert lulligt, men poängen är att man inte skall sätta något annat som mer värdefullt än den enskilde människan, t.ex. staten, nationen, ekonomin, skrifter och trosuppfattningar etc. Allt som ofta förespråkas sådana endast av de som leder dem vilket i slutändan ger människor makt över andra människor, fast i skepnad av något annat.
Det låter konstigt när du säger att vi efterflera tusen år inte kunnat enas om hur verkligheten skall definieras och sen drar slutsatsen att vi måste ge upp. Vi lever i en tid då människligheten lärt sig skapa nya ämnen, flygit till månen, dubblat sin levnadstid, erkänt kvinnor och homosexuella som människor och haft flera generationer av fred i västeuropa. Visst kommer vi någon vart när vi lägger manken till.
Jag är exkristen. Jag levde upp i en moderat/liberal men ändå strikt kristendom. Jag tog den på stort allvar, men när jag märkte hur ofta folk beskrev kristendom utifrån sina egna subjektiva värderingar och angrep andra människor med detta så flöt jag långsamt ur församlingen. När jag som vuxen synade bibeln, skrifterna och kristendomens historia på allvar förstod jag att allt inte stod rätt till. Jag kunde inte se någon poäng att vara kvar i kristendomen därefter.
Jag har hört många beskriva vad evangeliets budskap är tänkt att innehålla, men dessa utgår ofta från uttalarens egna vilja och värden. Jag ser bara ett som absolut passar den historiska skriften (allt vi har); Jesus är en domedagsprofet som berättar för sina gelikar att jorden snart går under. Han bildar ett stort följe och blir avrättad som hädare. Idén om Jesus som frälsare är helt Paulus skapelse, Paulus och Jesus hade olika åsikter om mycket. Evangelierna måste förstås i dess historiska kontext, en förståelse som kräver mycket tid och läsning för att förstå. För att förstå sambandet GT>Evangelierna>Breven>Apostlargärningarna>Uppenbarelseboken måste man också förstå den protoortodoxa kyrkan (inte att förväxla med ortodoxa) och den politiska maktstrid som pågick under 200-talet frammåt. Majoriteten av alla kristna har tyvärr mycket lite insikt i kyrkans historia mellan 0-400, de känner bara till den protoortodoxa kyrkans historieberättelse som författades av Eusebius på 300-talet, inte den klarnande bild som givits av att studera kyrkofädernas skrifter, nag hammadibiblioteket och dödahavsrullarna. Många känner inte ens till att Bibeln de har är en boksamling från 1500-talet, före dess fanns andra evangelier och skrifter och diskussion om vilka delar som gäller och inte.
När man studerat detta finns ingen "Jesus" att vända sig till om man inte skapar en själv. Men den Jesus är inget annat än en spegelbild av sina personliga subjektiva värderingar.
Sturmark representerar inte mig som humanist. Han är ordförande i förbundet, men likt akademin finns en distinktion mellan dem som har en mer naturvetenskaplig skolning och oss som ägnat mestadelen av våra skolår i humaniora.
Det du som beskriver som plockande från ett gigantiskt smörgåsbord ser jag som att vara öppensinnad och ärlig. Vad finns det för gott i att förneka vad andra människor har för erfarenhet? Jag är öppen för intryck från alla håll, varför jag är religiöst och politiskt oberoende. En grundstomme jag dock har är psykologin och jag är varesig moralrelativ eller värderelativ. Jag har faktiskt fått kritik för att jag är lite rigid och konservativ ibland.
Frågan om döden har jag fått besvarat genom buddhismen. Jag accepterar den, det går inte att fly den, därför är den meningslös att oroa sig för den.
Ett av mina påståenden kräver förtydling.
Bibeln skapades av Erasmus av Rotterdam på 1400-talet. Många känner inte till att "Bibeln" är en boksamling, inte en bok. De individuella böckerna är äldre. Erasmus utgick från en kanon författad i slutet av 300-talet (396 eller 397, 4 koncillet om jag inte missminner mig).
Dessutom hände något när en bok kom i tryckform, varje kopia var identisk. Fram till dess kopierades böcker för hand, varav varje avskrift kunde skilja sig från andra. Vi har många lustiga fel som uppstått av detta. Det finns en sekvens där Johannes Döparen har jag för mig äter Gräshoppor och Honung. Gräshoppor är ett stavfel, det är bara en bokstav som ändrat ursprungsordet Pannkakor. Vissa äldre avskrifter (blandannat den äldsta kända) har originalordet i sig.
Före Bibeln kom till användes flera böcker inom kyrkan och det fanns auktoritiva böcker som gällde längre än andra. Även efter Erasmus grälade man. Timoteus 2 räknas över lag som en förfalskning, vilket även Kalvin var klar med. Luther ville stryka Jakobsbrevet som kommer från Ebioniterna, en av de äldsta judiska kristna sekterna.
Jenny skrev:
"Det finns en sekvens där Johannes Döparen har jag för mig äter Gräshoppor och Honung. Gräshoppor är ett stavfel, det är bara en bokstav som ändrat ursprungsordet Pannkakor."
HAHAHAHA!
Skicka en kommentar