Men det är inte kvinnans kropp!

I Svenska Dagbladet finns en debattartikel skriven av en gynekolog och en representant för RFSU. Den propagerar för kvinnas rätt till abort till och med vecka 18, och för möjligheten till senare aborter när Socialstyrelsen ger sitt godkännande.

Artikeln poänger är dels att sena aborter där fostret ligger och dör långsamt är sällsynta, därför att vi har ett utmärkt system som nästan alltid dödar fostren tidigare än så. Och dels att de fall där abort görs sent är väl motiverade.

Om detta kan man säga två saker.

För det första: Problemet med foster som dör långsamt under en filt är inte att de aborterats för sent. Problemet är att de visar att fostret är en människa. De synliggör problemet med abort. Det är alltså ingen lösning att abortera tidigare.

För det andra: Det är inte det fåtal fall av aborter som är "väl motiverade" som är det huvudsakliga problemet. Jag kan själv förstå att abort utförs när det är medicinskt motiverat, även om sådana fall säkert kan diskuteras. Till exempel har jag tidigare argumenterat för att abort var rimlig på en våldtagen 13-åring i Brasilien, vars liv och hälsa hotades av graviditeten. Jag säger heller inte att en våldtagen ska nekas abort. Men denna lilla mängd aborter kan diskuteras efter att vi talat om det stora antal barn som dödas av ren bekvämlighet.

Debattartikeln innehåller följande citat:

"Vi anser att kvinnan har rätt till sin kropp och därmed också rätt att själv få fatta avgörande beslut som rör hennes kropp. Det är därför vi med oro följer den senaste tidens diskussioner om sena aborter."

Här är tyvärr grunden för hela resonemanget felaktig. Fostret är nämligen inte en del av kvinnans kropp. Från befruktningen har barnet en egen, unik genuppsättning som gör det till en egen individ. Alla vet att barn inte heller behöver ha samma blodgrupp som sin mor. Barnet har alltså med tiden ett eget blodomlopp, hjärta och även hjärna. Barnet är inte en del av kvinnans kropp. Det lever i kvinnans kropp. Hela resonemanget om att kvinnan har rätt till sin egen kropp är därför inte applicerbart på frågan om abort överhuvudtaget.

Den som sen blir rasande över detta kan ju vända sig till Gud och förbanna honom för att han skapat kvinnan så att hon kan bära ett barn i sin kropp. Ett faktum är ändå ett faktum.